Härom kvällen fick vi riktigt fint besök i trädgården. Zorro stod och morrade och skällde på något i en buske. Anders ropade på mig och ville att jag skulle gå dit och titta vad det var. Till saken hör att jag inte är den modigaste personen i familjen, så jag kände en viss bävan, för det hade börjat att bli riktigt mörkt nu.
Vad skådade mitt norra öga?

Den här lilla krabaten skällde han på.
-Visst är han söt!!
Han fick kattmat som han ivrigt knaprade i sig.