För mig är hösten den stora omplanteringstiden. I och för sig flyttar jag och köper nytt under hela säsongen, men det är på hösten jag gör det stora arbetet. Dels för att det är lugnare över huvudtaget i livet, men också för att då har jag ”färska” ögon på vad jag inte har varit nöjd med under den gångna säsongen. Om jag vänta till våren skulle jag glömma det mesta och på våren har jag fullt upp med att underhålla det andra.

Landet vid min älsklingssten står nu på tur. Baksidan har jag varit missnöjd med länge, medans framsidan har varit bra. Men som vanligt när jag drar igång en omflyttning, så ryker nästan allt med och oftast blir det bäst eftersom man då får en bättre helhet.
När jag gör nytt tänker jag alltid så här:
Något träd, buskar, perenner, något vintergrönt och sist någon eventuell prydnad. Detta är enormt viktigt för mig, eftersom jag vill att planteringen ska likna något även under höst/vintersäsongen.
Med perennerna tänker jag först och främst på växternas blad. Blommningen blir bara en bonus! Bladen ska harmonera med varandra, men också bryta av med färg och form. Raka eller spretiga blad bredvid stora bulsiga. Trädet är mitt älskade Svart Valnöt, ”Juglans nigra”. Det är speciellt för mig av den anledningen att jag har sått upp det själv. Det är väl ca 6 – 7 år nu. Stamhöjden är tyvärr låg, eftersom toppen frös rejält en sen vår. Men samtidigt är det en fördel, för då kan man verkligen njuta av de vackra bladen.  Bladen kan bli upp till 35 cm långa. Egentligen står det inte riktigt bra, men det har låg härdighet , så jag vågar absolut inte flytta det. Istället utgår jag från den och den stora stenen. Buskar jag har är ”Salix Helvetica”, (Det är många som har trott att det är ett olivträd. Busken längst till höger på översta bilden.) en rhododendron, buskrosen ”Nevada”, (Den tål skugga och får stora vita blommor på försommaren, doftar ljuvligt och remonterar.)vit ölandstok.

Mitt svarta guld är oumbärligt för mig!
Det som är enormt viktigt med riktig koskit är att den måste ha legat och” brunnit” i minst ett år.
Man för absolut inte ta färsk, för då bränner man rötterna på växterna.
Jag vet inte hur många skottkärror med koskit jag gör åt under en säsong, men det är massor.
Jag lägger enbart koskit i planteringsgruppen och blandar runt med den befintliga jorden. Sätter i växten och sedan fyller jag på med matjorden. Koskiten lägger jag numera aldrig uppepå eller blandar runt hej svejs, får då är jag dömd att rensa ogräs dygnet runt. Speciellt det för mig förhatliga våtarven.
Efter planteringen får växten inte mer gödning förrän det är dags för flytt eller delning. Det behövs inte mer. Det växer så det knakar. En liten perenn får ungefär en spade skit, medans större träd och buskar får upp till 3- 5.