Det absolut tråkigaste jag vet är att plantera vårlökar.

Troligen är det för att man inte ser något resultat av det direkt.
Jag har mycket lök att sätta varje höst, eftersom jag gräver upp dem igen på våren.
Anledningen till det är att jag alltid har koll på var jag har dem.
Jag är ju en person som ändrar i mina land ofta och jag tror att ni håller med om att det är urfult när lökarna ploppar upp här och var utan någon som helst ordning. En del kanske till och med kommer mitt i en perenn.
En annan anledning är att lökarna inte förtvinar i jorden, vilket många nya sorter gör. Oftast är de finast första året och sedan blir de allt sämre. På mitt sätt behåller jag dem från år till år och får till och med fler, eftersom de förökar sig med en eller flera sidlökar varje år.
Jag får även bort de fula bladen , som måste vissna ner, annars är man garanterad betydligt sämre resultat nästa vår. Lökarna med blast placerar jag bara i en tom hink/kruka i garaget. Där får de stå till hösten. Då plockar jag fram dem och tar bort allt visset, torrt och ev skadat. Sedan placeras de i jorden igen och så är cykeln fullbordad!

Oftast plantera jag dem en och en.

På vissa ställen har jag dem i grupp och visst är det värt jobbet när våren kommer. Det är det som får mig att varje höst ta mig i kragen och få ner dem i jorden. På våren skulle jag aldrig förlåta mig själv om jag inte gjort det.
Det är då man skördar höstens jobb och det är värt hur mycket som helst!!!