I våras försvann ena cypressen som stod på högra sidan, till förmån för gullregnet. Jag hade beslutsångest före  och ångest efteråt. Det kändes som om det var ett felaktigt beslut. Detta ”rum” hade varit ganska dolt för omvärlden och helt plötsligt var det vidöppet för insyn. Kändes inte alls bra. Jag gick och funderade på detta ett bra tag innan jag kom på lösningen. När jag gjorde tuijahäcken vid garageinfarten fick jag över sex tuijor. (Hade räknat fel!) Tur var väl det, för nu kom de till användning.

Jag har planterat dem ganska långt ifrån varandra och mellan dem har jag satt praktbbetonika, som ska få välla ut över kanterna. Tuijorna ska jag forma som runda utropstecken. De ska inte få växa samman.

En bit ifrån smälter de samman till en häck, som blir ett bra insynsskydd när de har vuxit till sig.

Mot gräset har jag lagt ölandssten som kant. Blev jättebra! Nu hänger allt ihop och kanterna blir lätta att hålla efter. Kanterna är, enligt mig, det som är viktigast att hålla efter och samtidigt arbetskrävande, om man inte använder sig av kantsten.

Från andra hållet anar man bara att det finns något på andra sidan.