Jag är inte riktigt nöjd här vid dammen. De cerise blommorna, blodnävan “Max Freii”, skär sig mot de röda kuddarna. Här vill jag också ha lugn för ögat.

Vitt är lugnt!
Här är det vit fetknopp, Sedum album

Det blev som det oftast blir. Jag flyttar en växt! Ett stort elefantgräs blev det. Det vita återkommer i smala strimmor i bladen.

Även den lilla stenen fick en ansiktslyftning. Runt den har jag bara haft makadam, men nu fick den krypkotula som sällskap.

Visst blev det bättre?!
“Max freii” ska även bort vid buxbomen. Då blir det fulländat! 🙂

Ha det bäst!