När jag var ung tyckte jag inte alls om hösten, efter som den var föregångare till den, i mitt tycke, hemska vintern. På senare år har jag lärt mig att älska hösten. Allt lugnar ner sig, både i livet, i trädgården och framför allt jag. Jag jagar inte tiden på hösten. Saker får ta den tid det tar och jag tillåter mig själv att krypa upp i soffan betydligt tidigare än på sommarhalvåret.
För att trädgården ska betyda något även på hösten är det viktigt att träd, buskar och växter som har ett vackert förfall. Jag älskar förfallet i min trädgård, men strävar alltid efter att det kan bli ännu bättre.

Ha det bäst!