När jag började med vattenfallet hade jag ingen bild framför mig hur det skulle se ut när det var färdigt. Denna gången började jag utan en bild, vilket för mig är ovanligt. Hur ska jag kunna åstadkomma något som jag är nöjd med om jag inte ser den färdiga versionen? Trots det började jag på. Min tanke var att det fick bli som det blir. Något liknande som det såg ut innan, kanske?  I veckan har jag inte känt mig pigg och därför har jag inte gjort något i trädgården alls. Ibland känns det som om allt är meningen. Det var meningen att jag skulle vara dålig och inte kunna jobba med vattenfallet. Igår kände jag mig lite bättre och då kom visionen. Jag såg en bild på TV:n. Ett lugnt och fridfullt vattenfall som föll från små platåer. Exakt den bilden vill jag åstadkomma!

Ensilageplast är oumbärlig för mig. Istället för att ta bort all sten och matjord, med ogräs,  täcker jag med plasten och bygger uppåt. Det spar mycket arbete och framförallt tid. Stenen jag har rivit bort använder jag till fyll och till murar. Sanden blev oumbärlig för mig. Den användes också till fyll.

Visionen börjar ta form! Kan ni se den?

Ha det bäst!